ICKE BLUNDA NÄR VI ÄLSKAR (Dikter)

(1988 -1999)

 Lo escribí en sueco y nunca más se me ha ocurrido hacer una versión seria en castellano. La que acompaña los textos, es muy literal.

Gracias por su lectura.

För Lisa

1

EN STUGA på ängen väntar oss

med vin flaskor och mat

Där vi ska älska varandra

så länge hösten spela sin Brandeburgkonserter

utanför

(88.10.11 Högdalen)

[ Una cabaña en el campo nos espera/ con botellas de vino y comida/ Y ahí nos amaremos/ mientras afuera el otoño toca sus conciertos de Brandeburgo ]

2

FOCKFÅGLARNA flög åt ett annat håll

eller vinden svalde den.

Saken är

att ingen har återsett eller hört dem snattra över taken

på kåkstäder.

Då svaret är alltid det samma:

min brors röda flagga ligger fortfarande

i Presidentpalatset

och väntar.

(89.01.17)

[ La bandada emigró hacia otra dirección/ o se la tragó el viento/ La cuestión es/ que nadie la ha vuelto a ver u oír sobre los techos de las poblaciones/ Y la pregunta y la respuesta son siempre la misma:/ la bandera roja de mi hermano tirada en el Palacio de Gobierno/ sigue esperando ]

3

MINNEN spelade mig ett fult spratt:

Jag glömde min adress i Chile.

Jag glömde akacian med sparvar.

Jag glömde att historien är

en konstant klasskamp.

Jag glömde att räkna till fem

innan jag skrev denna dikt.

Jag glömde min nationalsång.

Jag glömde multiplikationstabellen.

Och något felas för att glömma:

Att mitt liv ligger i totala

och vackra ruiner.

(88.12.27 Vasastan)

[ La memoria me jugó una mala pasada:/ Olvidé mi

dirección en Chile/ Olvidé la acacia con gorriones/

Olvidé que la historia es una constante/ lucha de

clases/ Olvidé contar hasta diez antes/ de escribir este

poema/ Olvidé mi canción nacional/ Olvidé las tablas

de multiplicar/ Y algo me falta por olvidar:/ Que mi

vida se halla en total/ y hermosa ruina ]

4

ALLA bär en flod i själen.

Röd flod.

Evig.

Vi älskar, då är det en blå flod

som mynnar ut i ögon.

Det är en flod med många fiskar.

Varm flod.

Brinnande.

Lång suck.

Då vi sover, fylls den av stjärnor.

När vi dör,

då blir en underjordisk flod

som upprepar våra namn

i stenars skallra.

(89.01.11 Tunnelbanetåg mot Skärholmen)

[ Todos llevamos un río en el alma/ Río rojo/ Eterno/ Si

amamos, es río azul/ que desemboca en los ojos/ Un río con muchos peces/ Caliente río/ Ardiente/ Largo suspiro/ Si dormimos, se llena de estrellas/ Si nos

morimos, / es río subterráneo/ que repite nuestros

nombres/ en el cascabel de las piedras ]

5

ATEIST betyder att vi inte säger mer

i Faderns

och Sonens

och den helige Andes namn,

därför att fadern är försvunnen,

sonen går vilse i detta främmande land

och den helige anden blev alkoholist

och skämtare i kyrkan

med så mycket sorgen och vin.

(89.01.30 Pendeltåg mot Västerhaninge)

[ Ateo significa que no decimos más/ en el nombre del

Padre/ del Hijo/ y del Espíritu Santo/ puesto que el

padre está desaparecido/ el hijo anda perdido en este

país extraño/ y el espíritu santo acabó vulgar/ y

alcohólico/ con tanta pena y vino en la iglesia ]

6

Gud förföljer mig överallt.

Han bor i tempel eller kyrkor.

Därinne har vi upprepat hans namn så många gånger.

Och det finns där så mycket sorg,

så många böner,

så många lögner

att det blir omöjligt att tänka sig

hans icke-existens.

Ibland är han ett isberg som rör ens själ.

Eller snarkningarna

från

en

sovande

gud.

88.12.27 Vasastan

[ Dios me sigue por todas partes. / Él vive en iglesias o templos. // Ahí dentro hemos repetido tantas veces su nombre. / Y ahí hay tanto dolor, / tantas oraciones, / tantas mentiras, / que resulta imposible imaginarse / que no exista. // A veces es un témpano que nos toca el alma. / O ronquidos / de / un / dios / dormido. ]

7

ORDEN bor i träden

och lever för sig själva

som fåglarna i skogen.

Man kan jaga dem, fastän man begår synd.

Man kan tämja dem, fastän man begår synd.

Man kan tala för dem, fastän man begår synd.

Men den goda människan faller inte för frestelsen.

Hon säger endast till folket:

«Idag har jag sett orden i ett träd i skogen

och dem var så vackra som de brukar vara.»

(88.12 .27 Vasastan)

[ Las palabras habitan los árboles / y viven para sí mismas/ como las aves del bosque / Uno las puede cazar aunque es pecado / Uno las puede domesticar aunque es pecado / Uno puede hablar por ellas aunque es pecado / Mas la buena persona no cae en tales tentaciones / Ella solo dice a la gente: / «Hoy he visto las palabras en el bosque / y se veían tan hermosas como siempre» ]

8

REGNET som faller i sommar.

Kråkan som kraxar i buskarna.

Dagar som säger ingenting.

Nätter… Tysta nätter.

Tankar som växer och dör.

Tankar som dör och växer.

Minnen som kommer och går förbi.

Minnen som vi inte vill minnas.

Känslor som går på gatorna bland folket.

Känslor som gråter som en förälskad flicka.

Känslor som skrattar som en idiot.

Och tårarna rinner på marken

Medan sommar säger ingenting.

Växter som tänker på dig och på mig.

Sorgen som växer.

Kärleken som växer.

Livet som växer:

Och döden som växer.

(1989)

[ La lluvia que cae en verano/ La corneja que grazna en

los arbustos/ Días que nada dicen/ Noches... Noches

silenciosas/ Pensamientos que nacen y mueren/

Recuerdos que viene y pasan de largo/ Recuerdos que

no queremos recordar/ Sentimientos que van por las

calles por entre la gente/ Sentimientos que lloran

como chica enamorada/ Sentimientos que ríen como

idiota/ Y lágrimas que corren por el suelo/ Y el verano que

nada dice/ Plantas que piensan en ti y en mí/ La

pena que crece/ El amor que crece/ La vida que crece/

Y la muerte que crece ]

9

DET ÄR DIN själ som rör mitt löv,

ej en bris.

Det är dina ord som krusar mina källor,

ej en vind.

Det är dina celesta blicks vatten

som vattnar mina nyfödda vallmor,

ej en å.

Och det är Du som kommer,

ej en dröm.

Du,

på tå

(88 10 11 Tunnelbana)

[ Es tu alma la que roza mis hojas/ no la brisa/ Son

tus palabras las que ondulan mis aguas/ no es el

viento/ Es el agua celeste de tu mirada/ la que riega

mis recién nacidas amapolas/ no un arroyo/ Y eres tú

la que viene hacia mí/ no un sueño/ Tú/ en puntillas ]

10

ICKE blunda när vi älskar —drömmande.

Vakna när vi älskar —levande.

Älska även om vi måste gråta.

Icke blunda när vi älskar,

att du inte kan se den som jag är,

att jag inte kan se den som du är,

att vi inte kan se de som vi enkelt är.

Öppna väl ögonen när vi drömmer,

så att drömmarna som vi drömmer

inte ska komma att skilja oss.

(89. 04. 27 Pendeltåg mot Västerhaninge)

[ No cerremos los ojos cuando amemos —soñadores /  Despiertos cuando amemos / —vivientes / Amemos aun cuando debamos llorar / No cerremos los ojos cuando amemos / que no puedas ver lo que soy / que yo no pueda ver la que eres / que no podamos ver lo que simplemente somos / Abramos bien los ojos cuando soñemos / así lo sueños no nos separen ] 

—