DINA HÄNDER

    

Cuaderno de Adán

En versión castellana:

«Tus manos»

«Nuestro libro»

«Polen del corazón»

DINA HÄNDER

Dina händer är så lätta att en vindpust
lyfter dem till min bröst

De är som utsagda av sömning förnöjsamhet
i paradiset drömda natt
Frukten mina läppar skall bita

I deras dunst klär jag av mig
draperar mig in i deras väta
som iakttar höstens himmel

Ljuset som blåser i kväll
söker sig mot din andedräkt
Till luft blir dina händer när jag rör dem

Endast jag kan tämja dem
Små fåglar som söker sin älskade bur
Mjukheter som öppnar sig genomskinnligt
som vore dem dina pupiller
För försyndelse utan fikonlöv
–det är vår kärlek
och det vildvuxna trädet bär frukt
visdom vi slänger som föda åt korpar

Det enda av värde är kropparnas dygd
Trädet där våra händer har kuttrat

VÅR BOK

Jag tappar bort dig när du läser
Främmande blir du som tunnlars skygga sken
In i dimmorna går du
Du blir transparent som binas bukar

Du bryr dig inte om smicker
inte om musik eller bilder
Mer än löven vi älskar
föredrar du bokens blad

För att följa dig går jag in i en dikt
tränger igenom strängt vävda snår
undviker bedrägliga kvarnar
vadar dess klättrande bäckar
bebodda av ålar
ångest
och lod

Får syn på dina spår i sanden
en lekande pust från ditt hår
en brygga lik din fridfullhet
som dig när du blir gripen
mer innerligt än av mina kyssar

Det är ditt tysta verbs vara
Ett ljusets väsen respektfull för mörker
Eller blott själen
inte som skogstjärnens vatten
utan som trollsländans skälvning i spegel

Du ler och
vi går vidare till en dikt

HJÄRTATS POLLEN

Varför är du den jag älskar?
I vilka vingar har du väl landat?
I vilken doft ej buren till himlen har du dröjt?
Och hur mycket har du hållit av mina ögon?

Hjärtats pollen blir du om jag tittar på dig
Din själ du lämnar på glänt vid min hands närhet
Vi är kroppar men flamman är vit
och benen brinner av fukt
och vi ser på varandra
och jag diktar djupt i dina murar
och jag älskar dina händer
och följer de på vägarna
och jag älskar din skörhet
och din slarvighet
och jag älskar dig ännu mer
när du tuggar ett äpple och hela rummet
fylls av dig
Och jag huttrar
fastän jag är en brasa av björk

Varför är du den jag älskar?
I vilka vingar har du väl landat?
I vilken doft ej buren till himlen har du dröjt?
Och hur mycket har du hållit av mina ögon?

Översätting: Maria Gladh.